Marlen

Ja ni kära läsare. Mycket händer, fortfarande inget jag kan prata om. Men jag kan förklara hur jag känner. Varje morgon vaknar jag pigg och glad. Tar tag i dagen, gör saker, tar på mig jobb, träffar mina underbara. Jag är med andra ord precis som vanligt, bara lite mer intensiv. Sedan kommer kvällen, jag fortsätter att vara den eviga optimisten enda till det ödesdigra klockslaget 20:30. Just precis där blir jag för trött. Då rinner det över.

Jag har ju av någon underlig anledning blivit morgonpigg! I flera år har det varit en nära-döden-upplevelse varje gång klockan ringt innan 9 på morgonen. Nu är jag klarvaken vid 7.

Det jag vill komma fram till, antingen måste jag börja med mina sovmornar igen (för att va piggare på kvällen) Eller så måste jag lägga mig för att sova innan 20:00.

"när man hamnat på botten, har man åtminstonde fast mark under fötterna"