Marlen

Det går att ladda upp bilderna men jag orkar inte vänta så länge. Varför betalar jag massa pengar för det här skräpet?! Men det är väl ännu dyrare att bryta avtalet. I morgon återvänder vi ialla fall till verkligheten, med allt vad det innebär. Mellandagsrea...Fy fan. Inte nog med att det blir tråkigt att jobba, det blir jättetråkigt att gå på stan också. Östersund måste ligga högt upp på topplistan när det gäller sämsta rean! Orkar inte trängas med alla ihjälstressade och otrevliga människor!

Ska mitt nyårslöfte bli sista mellandagsrean? Har ju gett sådana löften till mig själv förr utan större framgång, men nu känner jag mig riktigt taggad! Har ju tagit några stora beslut under året som gått och känner att det faktist var roligt. Vipps sa jag upp mig, vipps tackade jag ja till nytt jobb, hux flux bytte jag tjänst och pang bytte jag helt inriktning! Marlen ska ta tag i sitt liv! Är himla sugen på en utlandsresa också, inga som känner sig manade till att hänga med? En vecka eller så behöver inte bli så dyrt :)

Nej, kanske en promenad i det vackra månskenet skulle pigga upp!

Varför smakar popcornen i samma påse helt olika? En del som de ska andra som fönsterputs...hmm!

Jooo, mina funderingar är viktiga!

Då är denna långa vecka klar, om man ser till jobbdelen. I morgon rullar jag ju som sagt upp till Umeå.

2 veckor har jag varit ifrån mannen nu, ingen höjdare. Segt, tråkigt, vad mycket enklare det varit om inte avståndet var så stort. Tror inte på människor som säger att avstånd är bra för förhållande. (vårat är inte dåligt, så tro inget) Hur många gånger har jag inte hört att det är bra att längta (håller med, till en viss gräns) att man inte tröttnar på varandra  och att kärleken håller i sig.

Undra om jag är felprogrammerad!? Jag lessna, jag tröttnar och jag tappar känslor. Så är det jämt. När mina kompisar flyttade långt bort saknade jag dem så vansinnigt mycket. Hade kunnat hoppa på första bästa flyg bara för att komma dit. Men nu efter att det gått en tid så saknar jag, fast det känns inte (få det att gå ihop) Jag kan verkligen inte beskriva hur jag menar... Ungefär som att jag inte gillar starka känslor så automatiskt kopplar det ifrån.

Hoppas bara att jag ska lära mig hur det här med långdistansförhållande fungerar. Är det på riktigt så måste det så klart gå även om det inte är vad vi önskar. Mycket som snurrar runt i huvudet, men ingen jag känner är i samma situation nu. De har det så bra i sina förhållanden och har ibland väldigt svårt att slita sig från sin partner. Finns liksom ingen som verkligen förstår mig som jag kan bolla tankar med. Det går inte att jämföra med att vara ifrån varandra några dagar. No offence alla ni som får va nära varandra, ni har tur!

Fast det har ju jag med, Petter är ju min ;) Vi är ändå inte som de flesta andra ens när vi är nära varandra, vi trivs bra utan den andre också! Vi gillar egentid och utrymme, vi vill inte vara för nära. Vi gör gärna saker på varsitt håll, vi är ju ändå ett  VI.

Precis lika rörigt som texten ovan är det i mitt huvud, en liten inblick fick ni iallafall!

Godissugen är jag, har inget hemma. Popcorn får det bli! Schlager då??? Det är väldigt tveksamt.